Det här måste ha varit en av de snabbaste förkylningar jag har haft.
I fredags vaknade jag med halsont, vilket inte bådade för något gott. Hade sen världens otur när jag skulle till skolan. Tåget var 15 min försenad, så jag fick stå ute och frysa i -14 grader. Pga något fel vid stockholmcentral så var jag och många andra stackars resenärer tvungen att byta till tunnelbana vid Farsta strand. Tyvärr missade jag första tåget och fick vänta åter igen ute i kylan. Vilken lycka… Självklart när jag väl har kommit fram och ska gå till skolan så stänger de av vägen precis framför mig, pga av en sprängning. Kan de bli värre? Fick då stå där i 10 min och huttra “sönder” mina tänder samtidigt som mina tår och fingrar hade hunnit blivit isbitar.
Hur som helst trodde jag att jag aldrig mer skulle bli varm igen, vilket jag inte heller blev på hela dagen. När man tänker tillbaks så var det inte så konstigt att jag var sjuk resten av fredagen och början av lördagen.
Som tur var gjorde vilan super och jag kunde i sakta fart åka lite skidor på söndagen för att liksom komma i gång. Eftersom jag har lärt mig av mina misstag så tog jag det också lugnt idag och cyklade bara t-cykel i 50 min med hög kadens. Förvånansvärt nog hade jag en låg vilopuls 44 (efter bara ha suttit stilla i några min) före träningen och medelpulsen under träningen låg på 137 slag, måste nog härmed friskförklara mig själv. 
