Akuten

Min hemsida har legat på sparlåga ett långt tag nu. Då jag är sjukskriven och inte har så mycket bättre för mig, så tänkte jag komma igång igen med skrivandet.

Det har hänt en hel del sen jag senaste skrev så det kommer att bli ett alldeles för långt inlägg om jag ska skriva allt idag. Därför tänkte jag att dagens inlägg kan handla om varför jag är hemma och inte jobbar för fullt.

För nästan två månader sedan började jag få problem med magen. Den var upplås, jag var gasig och hade ofta magknip, vilket är ovanligt för mig. Dessutom kände jag mig matt i kroppen och hade ingen lust att träna. Såklart avfärdade jag symtomen då jag trodde det kunde bero på stress (det har hänt mycket det senaste året …). Efter en månad började jag även få magknip ibland på natten. Då började jag fundera att det inte stod rätt till med mig. Min kille insisterade på att jag skulle uppsöka läkare. Eftersom jag även hade ont när jag tryckte på magen så fick jag en tid till min husdoktor två veckor senare. Under tiden började jag fundera på om symtomen kunde bero på glutenallergi. Min kusin och farbror är allergisk, så det skulle inte vara konstigt om även jag hade blivit det. Jag började därför sluta med att äta gluten och det kändes som att symtomen minskade.

Plötsligt en söndag för ca 2,5 veckor sedan började magknipen komma tillbaka. På kvällen blev det värre och värre. Jag fick smärtattacker var femte minut som var så smärtsamma att jag började gråta. Efter rådfrågan med sköterska på 1177 så åkte jag in till akuten. Jag kände mig så löjlig som åkte in då jag emellanåt inte hade ont. Det gjorde inte bättre när sköterskan på akuten tyckte jag kunde åka hem och kontakta närakuten imorgon då jag ändå hade haft symtom i mer än 5 veckor.

Min pojkvän struntade i rådet att vänta till imorgon och skjutsade istället mig till närakuten. Jag blev inte bättre bemött där. Det kändes som att jag fick en utskällning av sköterskan på närakuten, då hon var irriterad på att jag sökte upp dem när de ändå inte gör utredningar. Efter att jag började gråta av frustation så kollade hon i alla fall min sänka, som enligt henne såg normal ut. Hon tyckte jag skulle kontakta min vårdcentral imorgon. Vid frågan hur jag skulle göra om jag inte klarade av att vänta så rekommenderade hon akuten eller akuten på gynekologmottagningen.

Ledsen och uppgiven åkte vi hem, för jag ville inte skämma ut mig en gång till hos akuten. Väl hemma kunde jag inte sova av smärtan så vi bestämde oss för att åka till den akuta gynekologmottagningen. Där kollade de att jag inte var gravid och hänvisade till akuten för symtomen. Mina magknip hade börjat avta så vi valde att åka hem.

På måndagen var jag såklart trött men jag mådde lite bättre. Dock började jag på kvällen känna mig febrig, väldig fryssen och hade en obehaglig känsla i magen. Jag hade även magknip men långt ifrån så smärtsamma som på söndagen. Jag hade börjat googla lite och självdiagnostiserat symtomen som blindtarmsinflammation.

På tisdagsmorgon åkte vi in till akuten igen och denna gång blev jag insläppt till akutmottagningen. Fick ganska snart träffa läkare men sen tog det många timmar innan ultraljudet.  Efter tio timmars väntan så fick jag träffa en kirurgläkare. Han trodde att jag hade blindtarmsinflammation och rekommenderade en titthålsoperation. Äntligen skulle jag få hjälp! Nu tog det inte lång tid innan jag låg i operationssalen och skulle bli sövd.

På onsdagen vaknade jag upp förvirrad och med kraftig illamående. Fick snart höra att operation blev större än planerat. Blindtarmen var kraftig svullen och inflammerad samt så hade inflammationen spridit sig till en del av tjocktarmen. De var tvungna att göra en 12 cm långt snitt på magen och göra en öppen operation för att kunna ta bort blindtarmen och 5 cm av tjocktarmen.

Följande två dagar fick jag ligga kvar på sjukhuset. Smärtan var inte så farligt men illamåendet var det värsta. Det gjorde att jag hade det väldigt svårt att få i mig mat, vilket jag var tvungen att få i mig för att få åka hem. Jag var överlyckligt när jag lyckades peta i mig ett rostat bröd.

Nu mår mycket bättre. 😊 Jag kommer vara sjukskriven i två veckor till så min utmaning blir att försöka att inte belasta min mage under tiden. Att sitta stilla är inte min grej. Jag har och har alltid haft myror i benen.

Billingeracet -en mental kamp. Pearl Izumi MTB – stark men…

Förra helgen tävlade jag Billingeracet nere i Skövde. Det blev mest en mental kamp för mig.

Jag hade en tung träningsvecka bakom mig och kände mig loj redan från start. Kroppen och knoppen var som i en dvala, orkade inte hänga med de som cyklade om mig.

Jag var sugen på att bryta men började då att föra en inre dialog med mig själv.

– Vad vinner jag på att bryta?

Ingenting! Då har jag bara gett upp och det är ju betydligt sämre än att komma sist. Det är ju inte konstigt att jag är trött, har ju knappt vilat något under veckan…

– Varför ska jag fortsätta?

Det är en bra träning. Det står i träningsplan att jag ska tävla i 3h. Det är en lång tävling, allt kan hända…

– Det känns ju så tungt, inte roligt.

Skulle jag bryta, blir det mindre roligt och jag kommer bara bli besviken på mig själv…

Så här höll jag på ett tag men plötsligt vände det. Jag började känna mig starkare. Jag började ta placeringar och ta ikapp på de framför mig. Jag började cykla bra i skogen och jag började tycka att det var roligt!

Foto: Anita Törnhult

När det var 1.5 mil kvar var jag ifatt och om Nellie som låg tvåa. Jag fortsatte att jaga och kom tillslut i mål på en andra plats och bara 1 min och 40 s efter Jennie (som tidigare på loppet var 4 min före mig).

Foto: Anita Törnhult

Det jag tog med mig från Billinge är att aldrig ge upp. Lärde mig även att jag måste ha bättre struktur innan start för att slippa onödig stress.

Idag på Pearl Izumi var det andra bullar. Jag var väl förberedd, hade lagt fram allt dagen innan, ätit tillräckligt med kolhydrater i god tid och börjat värma upp redan 50 min innan start. Var riktigt nöjd över mig själv. Idag var jag även sugen på att tävla och att få ta i för kung och fosterland!

Jag hade en bra känsla i kroppen och kände mig stark från start. Benen svarade när jag tryckte på och jag hade en bra flow i skogen.

Efter att ha cyklat först i ett tekniskt parti så splittrades klungan och det blev bara jag, Jennie, Hanna och Åsa kvar i front.

Vi hjälptes åt att dra på grusvägen längst med ån. När vi sedan kom in i ett skogsparti så vurpade Hanna precis framför. Jag hann inte veja och ramlade in i henne. Hamnade i en väldig konstig och låst vinkel där min vad klämdes fast mellan framhjulet och ramen (gjorde förbaskat ont). Hanna lyckades komma iväg före mig och när jag väl kom upp så var styret snett. Det var tur att jag hade så mycket adrenalin att jag kunde vrida styret rätt.

Jag var sjukt förbannad att jag förlorade så mycket tid men det är spelets regel. Bara att komma igen och kämpa vidare. Allt kan som sagt hända. Jag fick jaga solo de sista tre milen till mål. Kom tillslut på en tredje plats.

Det jag tar med mig från idag är att jag hade en bra förberedelse innan start och att jag fortsätter att bli starkare.

Jag kan rekommendera att tävla Pearl Izumi mtb. Det är ett proffsigt arrangemang mitt i Uppsala. Banan är rolig med många fina och relativt lättåkta singel tracks.

Tack alla ute längs med banan för er stöttning och hejarop. ❤️

Vinst på Lidingöloppet MTB 😀

Jag hade en bra känsla i kroppen när vi stod på startlinjen.

Det var ett dramatisk Lidingölopp mtb i år. Det var två krascher vid starten men jag låg före och var inte med i dem.

Jennie Stenerhag, Åsa Erlandsson och jag fick tidigt en lucka. Ganska snart var Hanna Bergman (som var med i den första kraschen) ikapp oss. Vi fyra hade ett bra samarbete men tyvärr kraschade Åsa in i en bom och blev tvungen att bryta.

Vi övrigade fortsatte att turas om att dra. Längst ner på en lång backe insåg vi att vi hade åkt fel och blev tvungen att vända. Vi alla var skapligt sur på funktionären som visade oss fel.

Vi blev nu tvungen att jaga ikapp tre She riders tjejer. Någon stans här fick Hanna punktering.

När vi var ikapp de framförvarande tjejerna så råkade jag åka fel igen. Jag var skapligt förbannad då. Jennie lyckades då få en lucka på 20 s. Återigen blev jag tvungen att jaga.

När det var ca 2, 5 mil kvar var jag ifatt Jennie. De sista km till mål var en katt och råtta lek. Ingen ville ligga först men eftersom jag hade dragit väldigt mycket så vägrade jag att dra de sista kilometerna. Vid tunneln innan mål gjorde jag en spurt till kurvorna för att där kunna utnyttja min styrka på kurvor. Jag fick en liten lucka och spurtade till mig en skön vinst! 😀

Min S-work epic rullade snabbt ❤️ och jag kände mig stark. Jag är otroligt glad att få starta säsongen såhär bra.

Det var så kallt att jag blev tvungen att ta hjälp med tänderna för att få upp champagnekorken 😅.

Fotograf: Pål Stålnacke

Pallplats i Klippingracet

Jag blev övertalat att tävla klippingracet idag som är en deltävling i swe-cup och som dessutom har uci-status. Senast jag tävlade xco var Borlänge tour för 5 år sedan, alltså för evigheter sedan.

Ärligt talat var jag inte så taggad på att tävla, för jag har känt mig otrolig sliten under veckan. Försökte ändå att se det som en bra träning både fysiskt och tekniskt. Banan var fysiskt krävande med uppförsbackar och utför riktigt tekniskt med dropp och hopp.

När startskottet gick så tog Jenny Rissved direkt täten och klungan splittrades upp. Jag kände mig förvånansvärt pigg och positionerade som trea. Tappade lite på andra placeringen vid tekniken och hamnade i ingenmansland. Banan var dock på ett litet område så man såg varandra ganska ofta. Dessutom var det mycket publik och hejarop, vilket var roligt. Jag höll min tredje placering in till mål och hade ca 1 min 20s upp till Sara Öberg.

Jag var glatt överraskad att det gick så bra resultatmässigt. Jag är också stolt över mig själv som cyklade alla A-linjer. För fem år sedan skulle jag inte ha klarat det… Det kändes också skönt att min kropp börjar svara bättre nu när jag tar i.

Nästa tävling blir Lidingöloppet om en vecka.

Tävlingspremiär 2019

En ny, rolig och spännande tävlingssäsong är här.

Jag har fått en bra vinterträning med mycket längdskidor. Dock har det inte blivit så många träningstimmar som jag velat då jag har haft fullt upp med min nya lägenhet och ett jobb som ska skötas. Jag har därför försökt träna effektivt med intervaller och samtidigt har jag varit noga med att lyssna på kroppen. Det visade sig vara rätt beslut då mina fystester blev bättre och bättre.

När säsongen närmade sig började jag ändå känna mig osäker över träningen och blev stressad av att inte ha en tydlig plan. Jag har tränat och tävlat i många år och har stor erfarenhet men ändå kan jag ofta bli osäker. Jag började då ta hjälp med träningen och snart har jag fått två riktigt bra månader med träning.

I mars åkte jag till Gran Canaria och cyklade landsväg. Där fick jag välbehövliga cykelmil och höjdmeter i benen. Sen var jag hemma i en och en halv vecka innan jag och min tränare åkte till Spanien för att vi båda skulle tävla Andalucia bike race.

Andalucia bike race är en sex dagars etapplopp på mtb i provinsen Andalucien. Jag har länge haft en dröm att cykla ett etapplopp så nu är den äntligen uppfylld.

Första dagen var en prolog på 37km, de övriga dagarna var det xcm mellan 53 till 89 km. Det var en hel del långa klättringar och fantastiskt roliga utförsåkningar.

Det var svårt att veta vilken intensitet jag skulle cykla för att orka alla sex etapper. Det slutade med att jag tog en dag i taget. Jag kände mig starkast under den fjärde dagen och hade jobbigast på den femte. Det var riktigt tufft att tävla i flera dagar men det svåraste var att få i sig tillräckligt med energi efter tävlingarna. Jag var så hungrig att jag mådde illa och blev äcklad av maten.

Jag var nöjd med min vecka i Spanien. Förutom en bra träningsvecka så fick jag de resultat jag hade som mål, dvs komma på pallplats på minst en etapp och komma topp fem på totalen. Nu har jag tagit flera viktiga uci-poäng och förhoppningsvis hjälper de mina chanser att bli uttagen till EM och VM.

Resultat från Andalucia bike race:

Etapp 1. 5:a

Etapp 2. 5:a

Etapp 3. 4:a

Etapp 4. 3:a

Etapp 5. 4:a

Etapp 6. 4:a

Total placering: 4.a

Skidtävling

Idag tävlade jag längdskidor för första gången på flera år. Det var en tuff kuperad bana på 53 km och snön som föll gjorde det inte lättare.

Jag var lite nervös innan start och funderade på vad jag hade gett mig in på men har jag bestämt mig för något så löper jag linan ut.

Jag kände mig stark uppför på diagonalåkningen men stakningen var en annan femma. På myrarna fick jag slita i motvinden. Efter 3h och 49 min var jag glad och nöjd i mål. Lyckades även komma in på en andra plats.

Jag kunde inte fått bättre träning än vad jag fick idag. Men det var sjukt jobbigt, vilket egentligen inte är så konstigt med tanke på att jag inte satsar på skidor och inte tränar så mycket stakning. Skidåkning är iaf en väldig bra komplementträning till cykling och jag kommer att fortsätta träna så mycket skidor jag kan.

Säsongen 2018

Tack för mtb- säsongen 2018!

Denna tävlingssäsong har gått bättre än förväntat. Jag gick in i den med målsättning att först och främst ha roligt, där resultat skulle komma i andra hand.

När jag blickar tillbaka på hur säsongen 2018 har varit så är jag nöjd med mig själv. Jag har haft roligt och njutit av att vara tillbaka på mtb-arenan.

Säsongen började även på allra bästa sätt med en vinst på Lidingöloppet mtb.

Därefter har det bara rullat på med flera topplaceringar på långloppscupen. Jag hade dock en liten formsvacka kring SM. Surt sa räven … Trots det nådde jag målet att ta en medalj.

Efter SM tog jag kontakt med min gamla tränare från förra året, för att bli bättre när det verkligen gäller.

Maarten, min belgiska tränare.

I september fick jag representera Sverige på världsmästerskapen i xcm. Jag är otroligt stolt och glad att jag fick den äran. Säsongen avslutades med en vinst på Västgötaloppet och därmed vinst i totalen på långloppscupen.

Jag är jättenöjd med mina resultat men det viktigast av allt är att jag har haft roligt längs vägen och att jag längtar till säsongen 2019.

Jag vill tacka team TCM, och mina sponsorer som har gjort det möjligt för mig att tävla på denna nivå. Jag är tacksam för att ni finns och att ni har stöttat mig utan att ställa några krav. Jag är glad att jag nästa år får fortsatt förtroende att representera era färger.

Tack även min familj för all hjälp på tävlingarna.

Also a big thanks to my coach Maarten Mareels.

Dubbelvinst

För drygt en vecka sedan avslutade jag mtb-säsongen med västgötsloppet.

Det var en tävling som blev riktigt tufft pga väderleken. Det var regn, stormvindar och bara 10 grader ute.

Jag gick ut hårt från start för att skapa lucka. Fick med mig Åsa, Erika och Fanny men efter några kilometer var det bara Åsa och jag kvar i fronten.

Vi kom ganska snabbt ikapp flera herråkare, vilket stundtals blev stressigt när några inte ville/kunde släppa förbi oss på stigarna.

Jag fick några gånger lucka ner till Åsa men hon var stark och kom ikapp.

De sista milen var en plåga. Jag tappade känsel i fötter och händer och var tvungen att ta hjälp av handflatan för att växla. Jag frös så mycket att min energi gick åt till att hålla värmen och händerna på styret.

Det blev tillslut en spurt mellan mig och Åsa. Jag pressade ut mina sista krafter och vann.

Det var kul att avsluta säsongen med vinst och därmed även totalvinst i långloppscupen. 😀

RR från VM

Snart har det gått en vecka sedan jag tävlade VM.

Starten gick kl 9.45 i lördags. Jag stod bland de sista i startfältet men mycket tack vare min landsvägserfarenhet så kunde jag snabbt positionera mig längre fram när startskottet gick.

När vi kom till startbacken så gick det extremt fort. Jag höll igen lite, för jag var osäker på hur mycket jag klarade av. Efter 20 minuters klättring så var jag uppe och låg då kanske på en 38:e plats. Därefter var det en grusväg utför som blev teknisk pga de djupa fåror som var på den samt alla kurvor med rullgrus. Jag tyckte det var jätteroligt och släppte på hastigheten och kunde därmed cykla om några rädda cyklister.

Därefter kom jag in på det partiet av banan som jag tidigare hade tränat på. Efter ett tag hamnade jag i en liten grupp på fem personer. En spanjorska ökade hastigheten på en backe som aldrig ville ta slut. Det var bara jag och en Schweiziska som orkade hänga med.

Vi hade inget bra samarbete då vi istället försökte cykla ifrån varandra. Det visade sig att de var starkare än mig uppför medan jag var bättre utför. Den tiden som jag tappade uppför kunde jag ta ikapp och cykla ifrån utför vilket kändes skönt. Jag kunde på så sätt få mer vila.

Jag lyckades tillslut cykla ifrån dem och spurtade istället om en 31:a plats mot en tjeckisk cyklist. Jag vann den spurten. 🙂

Jag är nöjd med min prestation. Med tanke på mina förutsättningar så gjorde jag det riktigt bra. De 15-20 första cyklisterna har garanterat cyklingen som heltidsjobb medan jag jobbar 88%. Dessutom kommer de från alp-länder eller tävlar mycket i sådana länder. Det man tränar på blir man bra på!

Jag kände mig stark på de partier som påminde om svenska tävlingar, dvs platta grusvägar med korta backar men även vid utförsåkningen.

Jag har insett att jag nästa år behöver träna och tävla mer där det finns berg. En av mina drömmar har varit att cykla etapplopp, ex Swiss epic. Nästa år tänker jag förverkliga det, så att jag kan komma mer förberedd till VM.

Snart är det slut på säsongen och det blir dags att börja planera inför nästa. Men först så ska jag tävla Västgötalopp imorgon som blir den sista deltävlingen i långloppscupen. Det lovas storm här i södra Sverige. Hoppas man inte blåser bort! 😉

VM imorgon!

Nu har jag varit här i den idylliska byn Auronzo i norra Italien sen i tisdags.

Vi bor bara 500 meter till tävlingsområdet och har banan precis framför huset.

I tisdags cyklade jag första delen av banan. Det var först lite asfalt som övergick till grusvägar och efter 5 km så började klättringen och inte en liten sådan. Den var brant som en vägg! Jag cyklade och skrattade ironiskt för mig själv när jag tittade upp och såg att backen bara fortsatte i samma branta lutning. Trots en 32t drev i fram så fick jag ta i för att komma uppför den första klättringen.

I onsdags cyklade jag och Michael Olsson mitten och slutet av VM-banan.

Där vi klev på banan så var det återigen en klättring på grusväg men inte lika brant som startbacken men däremot var den längre. Efter en relativt kort stig utför bland kossor så fortsatte klättringen på en stig som sen kom ut på en asfalltsväg. På denna väg fortsatte banan i serpentiner uppför till dess högsta punkt på 2300 hm.

Utsikten från högsta höjden på banan.

Därefter skulle vi utför berget på en smal stig med rullgrus i kurvorna och ibland stup på sidorna. Ett parti på 5m var riktigt svårt så där blev jag tvungen att gå ner med cykeln. Jag får se hur jag gör imorgon. Om jag har någon cyklist precis framför mig där imorgon så kommer jag att försöka ta hennes linje, annars kommer jag gå av cykeln.

Efter utförslöparn så fick jag skjuts av vår landslagsmekaniker till senare delar av banan så att jag fick cykla de sista två milen till mål. Dessa mil är mest utför på grusvägar med kurvor som påminner om långlopp i Sverige. 3km kvar till mål är det en brant ”kort” backe med ett bergspris på toppen. Sen fortsätter banan utför och avslutas med svagt uppför på en gräsplätt.

Jag ser fram emot att tävla imorgon. Det ska bli utmanande och roligt. Om jag kommer topp 15 blir jag väldigt nöjd. Min taktik är att hålla mig bland de 15 främsta inpå startbacken och sedan göra mitt eget race. Finns risk att man tar i för mycket i början men samtidigt vill jag inte missa en bra rygg. Jag blir inte förvånad om tävlingstiden blir nästan 6h trots att banan bara är 89 km lång men 3400 hm kommer att göra sitt.

Jag har bestämt mig för att ha en 30t klinga i fram. Var ute och cyklade med det idag och det kändes bra. Det är inte utför som är problemet då det är så brant att man mest måste bromsa. Det viktiga är att jag inte drar för tunga växlar om jag ska orka trycka på hela vägen till mål.

Imorgon startar herrarna kl 9 medan vi damer startar kl 9.45. Önska mig lycka till! 😀

Här finns en länk med livesändning :

http://streamlive-tv.com/Cycling.php?live=2018+UCI+MTB+Marathon+WORLD+Championships+-+XCM+-+Auronzo+Di+Cadore+(ITA)